|
Roffe och jag har ett band i ett garage A / E7
Gitarr och trummor A
men ännu ingen bas A / E7
Ett helt kvarter hatar oss och vår rasande musik F#M / D / A / D
Men när pappa Rock är ett med oss F#M / D
ger vi fan i publik! A / D
Vi har gjort en egen låt, som är motstridig och tvär Em / C / G / D
Vi förstår den inte ens själva Em / C
men det går ungefär så här: G / Am / A
"Vi fortsätter spela rock'n'roll A / D
men vi håller på att dö! A / D
Vi fortsätter spela rock'n'roll A / D
men vi håller på att dö!" A / D /
A
Ibland när vi slutar spela i vårt garage
blir det alldeles tyst
det hörs dova ljud från stan...
Det susar i rören och i min wah-wah-pedal
Roffe säger: "play it cool..."
och fingrar på sin cymbal
Då kan vi plötsligt få för oss
att vårt garage är en slags borg!
Då måste vi spela vår låt igen
för att dränka vår konstiga sorg...
"Vi fortsätter spela rock'n'roll
men vi håller på att dö!
Vi fortsätter spela rock'n'roll
men vi håller på att dö!"
Nu har vi börjat sova över i vårt garage
Och vi ser inte nån skillnad på natt eller dag
Dom har blivit mycket högre nu
alla dova ljud från stan...
Vi kan höra tydligt
hur tänder krossas mot en trottoar...!
Det kommer stenar genom väggen!!
och ormar under vår dörr
Förstärkaren skenar på maxvolym!
och inget är som förr
som förr...
"Vi fortsätter spela rock'n'roll A / D
men vi håller på att dö! A / D
Vi fortsätter spela rock'n'roll A / D
men vi håller på att dö! A / D
Vi fortsätter spela rock'n'roll H / E
men vi håller på att dö! H / E
Vi fortsätter spela rock'n'roll A / D
men vi håller på att dö!" A / D
Solo: A / D / A / D / A / D / A / D / H / E / H / E/ A / D / A / A
Coda: D / A / H / F#m / D / A / G / D
Sent en lördag kväll
Intro Am / G / Am / F / E7
Vi satt en kväll och pratade Am / F / E7
Greven, Plast och jag Dm / E7 / Am
Vi grundade med groggen Am / F / E7
och hade det ganska bra Dm / E7 / Am
Vi hade blivit gamla C / G
nästan hundra år... Dm / E7 / Am
Vi satt som vi alltid hade gjort C / G
och följde gamla spår... Dm / E7 / Am
Vi talade om Sverige, som är landet där vi bor
där alla har det bra och ingen blir för stor...
Men varje fredag kväll tjuter varulven i stan!
Och han springer längs trottoaren
och vädrar ut sitt hat...
Greven lutar sig tillbaks och tänder en cigarett
Han försöker få något sagt
men det är inte så lätt...
för han ser så onda bilder i en öken utan slut
där ingen är tillsammans och hjälps åt att hitta ut
"Dom kloka låser dörren..." säger Greven för sig själv
"Dom kloka låser dörren och barnen skriker på hjälp...
och varje sjuttiofemma, som en mänska dricker ur
är en dröm om en bättre värld
som han sedan pissar ut!"
Nu blir Greven lätt extatisk, han står i sin fåtölj!
Han spiller grogg åt alla håll men är ändå inte nöjd:
"Det är ju vad vi alla vill, som super tills vi dör!
Bygga nåt tillsammans som ingen jävel förstör!" Sen säckar Greven helt ihop, nu är han alltför full
Han somnar som ett litet barn mitt i sin fåtölj
Men vi andra sitter vakna och tänker på hanns dröm
Den svävar som en stjärna mitt i vårt vardagsrum
Den svävar som en stjärna mitt i vårt vardagsrum...
Rövarkungens ö
Rövarkungen sa till mig vid sängen sent en natt: E / G#m / C#m / A / E / G#m / C#m
"Du ligger ju där ensam! Sök din egen skatt" C#m / G#m / C#m / G#m / H
"Men jag är ju så liten och världen är så stor!" A / E / C#m / H / A
Då sa Rövarkungen: E / G#m / C#m / A
"Den är större än du tror..." C#m / H / A
"Vad menar du med det?" sa jag under min tunga filt
"Kan jag resa mig ur sängen och göra vad jag vill?"
Då drog rövarkungen sitt långa skarpa svärd
"Stig upp din lilla myra! och visa vad du är värd!"
Och svärdet sken och blixtrade av silver och av guld
Rövarkungen skrattade: "Dig skall jag slå omkull!
Du dumma lilla slav, du snusar på din bädd
Du är så snäll och blåögd och skräckslagen och rädd"
"Nu ska jag lära dig någonting som du har nytta av
Följ med mig på en resa på Rövarkungens hav!
Där styr jag alla vindar och krossar alla skepp
som vågar styra motsols eller prövar några knep!"
"Men snälle Rövarkung" sa jag och tänkte på min mor
"Jag kan väl inte resa utan några skor...?"
Då högg han sönder sängen i ett enda väldigt slag!
"Min resa, den är skoningslös! Utan milda drag..."
Ur spillrorna av sängen smög jag skamset fram
Här gavs ju inte någon pardon och ingen tryggad hamn
Rövarkungen vrålade och skrattade och skrek:
"Nu seglar vi på vågor av styrka och av svek!"
Och hemska var de scener, som jag sen fick se
Vår båt gled genom blod och eld och över väl och ve
Och mina ögon var försvarslösa, så ljusa och så blå
Rövarkungen hånlog: "Se och smaka på...!"
Vi hade kommit till en ö
så svart och så klädd av sot
Där hade aldrig något träd någonsin slagit rot
Jag såg en skara människor, så bleka och så grå
Rövarkungen hånlog: "Här kommer mina får...!"
Och alla hade flaggor av murken terylene
Dom hurrade och viftade, men bara månen sken
Jag var nog lite rädd på Rövarkungens strand
Han viskade ur mungipan: "Jag har dom i min hand..."
Och sedan fick jag se Rövarkungens ö
där ingen kunde leva och alla ville dö
"Och fåglarna...?" sa jag tyst
han började att le
"Där Rövarkungen lever kan ingen flyga mer!"
Där hade man ett slags fabrik, som ville allas väl
Man tillverkade penningar ur människornas själ
Den slet man ut ur kroppen med med hyrda bödlars hjälp
Rövarkungen gäspade: "Dö, eller sälj..."
Och där satt alla gamla på ett ensligt litet skär
eller sattes ut i havet på sin allra sista färd
Och där såg man många unga på hopplöshetens strand
Dom samlade på snäckor, som föll ur deras hand
Och över hela ön blixtrade hans svärd
Skräcken, den var delad, ingen mera värd
Jag sa till Rövarkungen: "Här är så mörkt och kallt..."
Han stampade i marken: "Min eld är mer än allt!"
Han sa: "Jag samlar guld! och inget ont i det
Min vilja är mitt svärd! och det kan alla se...
Jag ger arbete åt alla och om jag skulle dö
då börjar havet svalla och ön går upp i rök!"
Han dansade och skrattade och lekte med sitt svärd
"Nu hugger jag dig mitt itu! du dumma snälla värld!
Vad ska ni göra utan mig och styrkan i min arm!?
Utan mig så vore ni en potta full av sand..."
Då smög jag bort från stranden i månens silversken
Jag smög från Rövarkungen och vinden tjöt och ven Jag hittade en båt och lade ut från land
sakta drev jag ut från Rövarkungens strand
Jag kände mig så frusen, så liten och så rädd
Jag längtade till ljuset, till värmen i min bädd
på havets svarta yta, under månens sken
fanns ingen annan människa så långt jag kunde se
Jag var den sista människan på detta tomma hav
där rövarvinden ven över många sjömäns grav
Men när jag var som ensammast och allt var död och gråt
hördes plasket av en åra...!
såg jag skymten av en annan båt...!
Söndag kväll
Lena, häll i mera vin D / G
i natt älskar vi varann och allt är bra Em / C / D
Men Lena, vad gör vi med vårt liv D / G
Snart så är det dag och vi blir en maskin D / C / G
Snart så är det dag och vi blir en maskin D / C / G
Snart skall solen stämpla in vår nya dag
Måndag och jobb
så vi får pengar kvar
Men Lena, krama mig hårt
Fabriken är så långt ifrån och kvällen är vår
Fabriken är så långt ifrån och kvällen är vår
Lena, kom dröm i min famn Em / Hm / D
Dröm om nya tider Em
när alla jobbar för varann Hm / D
Lena, låts oss glömma vår skräck D / G
och ligga tätt tillsammans D
när lampan är släckt C / G
och ligga tätt tillsammans D
när lampan är släckt C / G
Lena, häll i mera vin D / G
i natt älskar vi varann och allt är bra Em / C / D
Men Lena, vad gör vi med vårt liv D / G
Snart så är det dag och vi blir en maskin D / C / G
Snart så är det dag och vi blir en maskin D / C / G
Våld på öppen gata
Dom sa att jag slog D / A
att jag slog och slog och slog E
Dom sa att jag sparkat mot huvudet A
på nån som dog A
Jag minns ingenting D
men jag tror det var lördag kväll D / A
Jag mindes ingenting E
när jag vaknade upp i en cell D / A
Igår var det fredag, då var det som vanligt fest A / D
Sen var det lördag på krog och jag söp som en häst A / D
Det var en tjej på gång A
men det gick som det brukar gå A / F#m / C#m
Hon blev sne och stack D
när jag blev så full E
att jag knappast kunde gå... F#m / E / F#m / E
Och plötsligt bara jag sjönk i ett bottenlöst hål
Det var svart och svindlande ensamt
och luktade stål
Jag hörde kraset av glassom i en dröm
Det var nån som skrek
men vad hände sen på gatan
har jag glömt
Dom sa att jag slog och slog och slog...
Min kompis sa att jag blev som ett fångat djur
som hugger mot allt bakom gallret i sin bur
att jag slogs mot hela världen
för mitt liv
att jag bara sprang ut och hoppade på
nån som gick förbi
Nu sitter jag här och tänker hit och dit
Hur kan det va att man fyller sig så med sprit?
Och livet kan va som en måndag utan slut
Man sitter i fällan
går runt i en hjul
och hittar inte ut...
Men nu har jag satt min sista rova i ån
Och en mördare får väl sota några år...
Så nu kan jag bekänna en dröm om en annan planet
där ingen är kung
och där jag är något värd
i största blygsamhet...
Dom sa att jag slog D / A
att jag slog och slog och slog E
Dom sa att jag sparkat mot huvudet A
på nån som dog A
Jag minns ingenting D
men jag tror det var lördag kväll D / A
Jag mindes ingenting E
när jag vaknade upp i en cell D / A
Stranden
Intro och mellan spel: Em / H7 / F / C / Am / H / E / Am / G
Jag såg ett öde fält Em / F#
Jag såg en öde strand C / D
Kände luften lukta snö Hm7 / E
och torr och dammig sand Am7 / D
Jag såg en horisont C#m7 / F#
jag såg klippor av granit Hm7 / E
en himmel blå och tom Am7 / D
en sol så kall och vit C / D
Jag visste knappast alls Em / F#
hur jag kommit dit C / D
Det var som alltings början G / Am7
och ett sjöfågelsskri... Hsus4 / H
Jag såg två änglar i slagsmål
i en lerig grop
Blod på deras vingar
lera och sot
Jag såg två mäniskor i en grotta
stirra mot det blå
tryckta till varandra
darrande och små
insvepta mot kylan
i en röd och solkig filt
Jag såg en skugga sänka sig
mot klippan strax intill...
Jag såg en eld på stranden
Jag kände vedens doft
Jag såg hur träet lyftes
och förvandlades till stoft
Vid elden satt en gammal man
han satt och stekte fisk
jag gick och gick så nära
kändes ingen risk
han lyfte på hatten
hans hår var grått och vitt
vid hans fötter låg tre barn och sov
så tryggt på en filt
Han bjöd mig plats vid elden
utan några ord
Barnen sov och snusade
i bädden på vår jord Han la ett trä på elden
och flammor steg mot skyn
Och lågornas dans
blev en egendomlig syn
Dom susade och viskade
och fick ett eget liv
Det var som alltings början
och ett sjöfågelsskri...
Jag såg ett blommigt fält
med människor i dans
Jag såg ett stormigt hav
och en riddare med lans
Jag såg lekande barn
trygga på en äng
Jag såg vajande sädesfält
i hällande regn
Och gubben skrev i sanden
med en pinne bränd av sot
Och en fågel i flykten
kan nog tyda hans ord:
"Där det finns jord
skall vi plöja den tillsammans
Där det finns bröd
skall vi äta det tillsammans
Där det finns pengar
skall det vara allas egendom
Där skall jämlikhet råda
Där fryser ingen
och ingen hungrar"
|
