Det var vår och det var midnatt igen

och det var glädje och värme uti försommaren.

O med ögon av sorg och hjärtan i kras

närmar sig älvorna för varje glas.

Och älvorna kommer allt närmre, det isar så kallt.

Så kom intill mig och prata ja jag kan prata om allt.

Och jag gick in och sov under tak

för att slippa att vakna igen som ett vrak.

Och jag kommer ihåg, jag kommer ihåg

hur älvorna dansade i sängen där du låg.

Och älvorna kommer allt närmre det isar så kallt

å allting blev dimmigt och jag såg älvor precis överallt.

Och jag vet, jag har för lätt för att luras av glädjen.

Där älvorna dansar dit längtar jag jämt.

Och på var sida om huvet står änglar och sjunger

om glädje, om kärlek och om allt som har hänt, som inte borde ha hänt.

Och ni kanske inte tror, men ni vill va' kloka visa män

å dom älvorna dansar nog aldrig tillsammans igen

tillsammans igen, tillsammans igen.

Det var vår och det blev morgon igen

och älvorna dansade ända fram till kvällen

Och allting jag såg, ja allting jag såg

var en dimma av det lilla som jag kommer ihåg.

Och ingen vet vad som händer på ängen så svart,

Och alla förtränger och glömmer denna försommar natt.

Och jag vet jag har... ...dansar nog aldrig tillsammans igen,

tillsammans igen, för kloka visa män,

tillsammans igen, tillsammans igen

för kloka visa män, tillsammans igen.

En av Lars egna favoriter. Han spelar den lite annorlunda live. Lägger till lite G7 efter G här och där, men så här går den på "Lars och mina damer och herrar"